Emil har varit hos oss 1 vecka under sportlovet.
Snakka om att få hjärtat vridet om några gånger då och då... Emil ringde mig mitt iallt igår på kvällen och grät i telefon, han trodde att mamma skulle dö ?! Detta är dock inte första gången, sa till han för nån dag sen att mamma har inte så mycket ork och speciellt när jag jar haft feber så länge, så började han fråga om jag kan hamna på sjukhus igen (Emil har hunnit få uppleva mamma på sjukhus många många gånger genom åren) så jag svarade ju att jag har inte tänkt fara på sjukhus men ingen kan ju veta garanterat, Vad säger man till sitt barn som tror att man ska dö, när man inte ens själv vet vad som är fel???
Nå jag försökte säga att mamma kan hamna på sjukhus det är det ingen som vet (jag kan ju inte garantera att inte blir akutsjuk i lungorna igen) men jag sa till han att även om mamma hamnar på sjukhus så betyder ju inte det attt jag inte kommer tillbaka, utan jag är ju där och blir frisk så kommer jag tillbaka sen. Ska ju läggas in i Sunderbyn igen om ca 7 månader, så jag vet ju att jag kommer läggas in. 1 vecka ungefär på smörtrehab där ett större läkarteame ska göra en grundlig analys på varenda liten del på min kropp...vart det gör ont, bränner, domnar, där känslen är borta, sticker, hugger osv... Usch vad det är jobbigt, jobbigt att inte veta vad man ska säga...han vet och ser att jag är sjuk så vad hjälper det att ljuga? Vill inte att han ska gå och fundera på att jag är sjuk, vill att han ska leka och ha kul, men jag vill heller inte ljuga. Vill inte ljuga och säga att jag är frisk osv, för om det händer nått igen, barnen tycker nog det är lika hemskt att se sina föräldrar ligga där med massa slangar instukna i sig precis som en förälder tycker det känns hemskt att se sina barn ligga där...
Nå jag försökte säga att mamma kan hamna på sjukhus det är det ingen som vet (jag kan ju inte garantera att inte blir akutsjuk i lungorna igen) men jag sa till han att även om mamma hamnar på sjukhus så betyder ju inte det attt jag inte kommer tillbaka, utan jag är ju där och blir frisk så kommer jag tillbaka sen. Ska ju läggas in i Sunderbyn igen om ca 7 månader, så jag vet ju att jag kommer läggas in. 1 vecka ungefär på smörtrehab där ett större läkarteame ska göra en grundlig analys på varenda liten del på min kropp...vart det gör ont, bränner, domnar, där känslen är borta, sticker, hugger osv... Usch vad det är jobbigt, jobbigt att inte veta vad man ska säga...han vet och ser att jag är sjuk så vad hjälper det att ljuga? Vill inte att han ska gå och fundera på att jag är sjuk, vill att han ska leka och ha kul, men jag vill heller inte ljuga. Vill inte ljuga och säga att jag är frisk osv, för om det händer nått igen, barnen tycker nog det är lika hemskt att se sina föräldrar ligga där med massa slangar instukna i sig precis som en förälder tycker det känns hemskt att se sina barn ligga där...
Fick bli riktigt arg innombords också när jag hör att Emils storebror står i bakgrunden och rent av hånar han för att han var ledsen i telefonen....där var det nästan så man hade lust att skälla på han...men tror deras far tog bort han... Emil klagar väldigt ofta hur jobbigt han tycker det är med att bo där, att hans bror alltid är på han. Han har en sjukdom så förstår att det kan bli mycket, men Emil vill samtidigt sova med sin bror för han känner sig trygg, men samtidigt skulle han behöva ett eget krypin, att dom inte skulle kunna lösa det med en blandning av att han har en egen hörna som är hans men sover med sin bror...det hade varit perfekt för Emil tror jag.
Längtar efter nån att prata med, som kan lyssna på en och förstå =(
Kanske det nån gång kommer nån sån person.
Iallafall på fredag försökte vi hinna med lite familje saker, kokade varm chocklad, kaffe och tog en påse kanelbulla (som fammo bakat, Emils favvobulla) och tog fammos skoter och begav oss ut på en 2 timmars skoter färd. Tommy hade tidigare i veckan hittat en grotta av isflak mitt på havet rätt häftigt. Givet måste pappa krypa in i den för att visa hur djup den var, rätt häftigt med tanke på att det var på vatten.
Mammas fina fina lilla eskimå ;)
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Sen for vi vidare och stannade i Temilatti, hur man nu stavar det (dock inte vid stenen denna gången) och fikade våran bulla, fammo hade ju bakat glutenfria bullar till mamma också...är SÅÅ glad när hon bakar till mig. Tack fammo....=) ♥♥♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar